Söndagen den 23 oktober 2022
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
Heldagen startade med att barnmorskan och doktoranden My Opperdoes presenterade sitt doktorandprojekt ”Ensamkommande flickor på flykt – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter under tonåren och som unga vuxna”. Barnmorskan och doktoranden Anna Andrén gav därefter en beskrivning av vilka utmaningar och vårdhinder migranter möter under graviditet och förlossning ur ett globalt och nationellt perspektiv. Anna berättade vidare om Rosengrenskas mottagning och gav exempel på vilken typ av vårdhinder papperslösa i Sverige möter utifrån ett SRHR-perspektiv. My avslutade med att berätta om den mobila mottagningen ”SRHR-bussen” och hur dom arbetar för att stärka den sexuella och reproduktiva hälsan hos personer som den vanliga vården har svårt att nå.
Under nästa presentation fick vi lyssna till Lina Gustin från RFSU som började med att beskriva vad begreppet Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter (SRHR) egentligen är och hur RFSU arbetar för att stärka dessa rättigheter såväl nationellt som internationellt. Lina gav exempel på RFSU:s påverkansarbete, bland annat berättade hon om hur de bedriver sexualundervisning i skolorna och hur de framöver kommer att fokusera mer på att motverka rasism.
Förmiddagen avslutades med att Jyotsna Chulki, Nadifa Hashi och Ruaa Alanbari från föreningen Tidigt föräldrastöd presenterade projektet “Mentormammor” i Bergsjön som ger enskilt stöd till nyanlända och särskilt utsatta mammor. Vi fick en inblick i hur kulturtolkar genom sitt utåtriktade arbete i lokalsamhället arbetar för att motverka den osäkerhet som många migranter upplever i kontakt med svenska myndigheter. Vi fick också lyssna till hur kultur-doulorna arbetar med att stötta kvinnor före, under och efter graviditet och förlossning genom att bland annat erbjuda förlossningsförberedande kurser på olika språk.
/Styrelsen, genom Anna Andrén
Systerorganisationer
Heldagen fortsatte med att AnnSofie Olsson, diakon i Svenska Kyrkan, berättade om kyrkans inriktning på barns ekonomiska och sociala situation. AnnSofi lyfte barns beroende av vuxna och vikten av att uppmärksamma detta för att bidra till bättre framtidsmöjligheter för barn och unga. AnnSofi berättade också om kyrkans arbete med läxhjälp, för både barn och vuxna, samt en verksamhet som vänder sig enbart till vuxna, ENVIS. ENVIS är ett utbildningssamarbete med Helsjöns folkhögskola. Kyrkan önskar att deras verksamhet skall finna vägar och sammanhang för engagemang och bära hopp om att förändring är möjlig.
AGAPE startade efter flyktingvågen hösten 2015 och uppmärksammar främst ensamkommande ungdomars situation. Matilda Brinck-Larsen berättade om hur AGAPE försökt skapa förutsägbarhet för ungdomarna, hur svårt det har varit och hur illa ungdomarna far. Hon använde begreppet vagabondera för att beskriva ett sätt för dessa ungdomar att reagera på stress. När deras framtid blev oförutsägbar så drog de sig bort och försökte skapa ett liv de kände till. Det blev i många fall att leva i hemlöshet. I dessa situationer blev de lätt offer för droger, kriminalitet och sexuella övergrepp. Mycket av AGAPEs arbete har handlat om att få in ungdomarna i ordnade förhållanden och många har fått utbildning.
Valdemar Möller och Margreth Heirås från organisationen Ingen människa är illegal beskrev sitt arbete med papperslösa, ett arbete som pågått sedan 2001. Ingen människa är illegals arbete har främst inneburit stöd till papperslösa genom hjälp med boende och uppehälle. Ingen människa är illegal jobbar även med politisk påverkan, för migranters mänskliga rättigheter.
Anne Sjögren började med att understryka att ensam inte är stark utan det är genom att arbeta tillsammans, till exempel i nätverk, som man lättast når framgång. Hon underströk att det egentligen är det offentliga som har ansvaret för att migranter får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda så är det idag de ideella organisationerna står för plan B. Att arbeta tillsammans i nätverk är inte alltid lätt då olika organisationerna har olika utgångspunkter och tar på sig olika uppgifter. Det krävs en tydlighet i nätverket, vad det står för och vad det skall uppnå. Rätt till vård-initiativet är ett nationellt nätverk som driver på för att migranter skall ha rätt till vård. Bakom nätverket står till exempel vårdens fackföreningar, ideella organisationer och många fler. Vård för utsatta grupper är ett nätverk i Göteborg som arbetar för att utsatta grupper som hemlösa, EU-migranter och papperslösa skall kunna få vård.
Räddningsmissionen är en organisation som främst bekostas av frikyrkorna och som arbetar med sociala problem. Daniel Åman och Edina Alfredsson berättade främst om ett projektsamarbete med Regionen, inom vilket man ska studera arbetslivsrelaterad kriminalitet. Projektet fokuserar på den allt större del av arbetslivet som utspelar sig i skuggan av det traditionella arbetsmarknaden. De berättar om allt mellan jobb med osäker och dålig betalning, som till exempel Foodora-cyklister, till människohandel. Det finns ingen som har kontroll över hur vanliga dessa typer av anställningar är men man vet att migranter utgör en stor andel av dessa arbetstagare. Man lyfter en önskan om ett fackligt center för papperslösa och problemet att man som exploaterad eller anställd under otrygga förhållanden ändå kan ha det bättre än som utvisad.
I Stockholm har Röda Korset en vårdförmedling med fem anställda som arbetar med bland andra papperslösa. De sysslar med direkt vård, med vårdförmedling, med information till vårdsökande och med påverkansarbete. Till skillnad mot Rosengrenska har de även nationella uppgifter och hjälper till exempel Rosengrenska med enskilda fall.
Röda Korsets vårdförmedling försöker närma sig det offentliga och eftersträvar IOP:er (Ideellt Offentligt Partnerskap) som kan utveckla verksamheten. De har identifierat flera stora brister i vården av papperslösa, till exempel stöd till anhöriga till svårt sjuka och smittskydd. Röda Korset ser behov av att utöka sin verksamhet för att kunna möta behoven.
Efter presentationerna diskuterade presentatörerna den nya politiska situationen. Fortfarande finns många frågetecken runt Tidö-avtalet men det är tydligt att migranter kommer att få det svårare att få sina rättigheter tillgodosedda. Frågor ställdes om ifall detta kommer leda till ett utökat skuggsamhälle, om papperslösa barn kommer bli rädda för att gå till skolan och så vidare. Men möjligheterna lyftes också; skyddande grundlagar om barns rättigheter och kommuner och regioner som styrs av andra värderingar än den nuvarande regeringens.
/Styrelsen, genom Torgny Alstad
Presentationer från dagen finns här.