Referat från Aino Gröndals seminarium
Den 7 oktober presenterade asylrättsjuristen Aino Gröndal från RFSL resultaten från den utredning hon genomfört av hur Migrationsverket och Migrationsdomstolen behandlar asylansökningar då grunden är förföljelse på grund av att personen tillhör HBTQI-gruppen. Hon har gått igenom de ärenden som fått avslag för att undersöka skälen till det.
Anledningen till att hon gjorde utredningen var att detta är en grupp som efter 2015 fått allt svårare att få rätt till asyl. Det som innan dess mest var formalia har sedan 2015 blivit allt svårare och det är en upplevelse både hon och andra asylrättsjurister upplevt. Så utredningens syfte var varför, hur har hanteringen från myndigheterna ändrats och är det i enlighet med svensk och internationell lag?
Hon började med att berätta att förföljelse av dessa grupper är väldigt vanligt i världen och det är både staten men även familjer och närmaste omgivning som kan stå för förföljelsen. Väldigt få söker för att de har en risk för förföljelse utan de söker för att de utsatts för det vilket gör det viktigt att de snabbt får vård och juridiskt stöd när de söker asyl. Många undviker att berätta att de är HBTQI-personer då deras erfarenhet är att de behandlas dåligt om de uppger det samtidigt som migrationsmyndigheterna kräver det. Att i efterhand uppge att de var förföljda av den anledningen minskar trovärdigheten hos myndigheterna vilket är ett av problemen med asylrätten för denna grupp.
Att man tillhör någon av grupperna HBTQI är inget som går att mäta utan det måste göras ”trovärdigt och tillförlitligt”. Det är myndigheterna själva som utformat hur detta skall gå till och vad som krävs och det första problem som då uppstår är när dessa krav inte stämmer med den asylsökandens egna erfarenheter. De skall kunna redogöra för en ”inre process” som lett fram till at de fått självinsikt, men detta är långt ifrån självklart bland de sökande. Kan de inte redogöra för en sådan process minskar deras chans till asyl drastiskt. Vidare har myndigheterna i många fall egna definitioner som de ger stor vikt i beredningen som vad sexuell läggning är och hur det kopplas till sexuell praktik. Att leva i ett homosexuellt förhållande ser inte myndigheterna som ett bevis för att du är homosexuell till exempel. Ytterligare exempel på hur myndigheterna skapar egna kriterier är att om personen tagit en risk så kan det inte vara någon kraftigare förföljelse och då behöver inte personen asyl. Så om du haft ett samlag i en bil så måste du förstått att det fanns en risk att bli påkommen och då måste du ha bedömt att det inte fanns någon risk med att du skulle drabbas av förföljelse efteråt. Hon fortsatte att visa på andra sätt som man försvårat för gruppen att få asyl och att man gått så långt att man både bryter mot både svensk och internationell rättspraxis. Ett sådant flagrant tillfälle är när personen först i ett sent skede medger att de är HBTQI och att det är därför de söker om asyl. Bara 9 % av de som anger det sent får asyl trots att förföljelser på grund av HBTQI-skäl är asyl-grundande. Ett annat ”olagligt” sätt är att de får avslag med motiveringen att de kan ju dölja sin grund för förföljelse, ett så kallad diskretionskrav.
Timmen gick snabbt men för er som är intresserade skall vi försöka publicera en inspelad version av seminariet. Missade ni det så rekommenderar jag verkligen er att se den för Aino är en inspirerande föreläsare trots det deprimerande ämnet.
Torgny Alstad
Rosengrenska Stiftelsens styrelsen
Bilaga: Statistik över avslagsmotiveringar i HBTQI-asylärenden
Kontaktuppgifter
aino.grondahl@rfsl.se
0761-656 612